Ålänningarna som var först ner till vraket berättar om sin upplevelse

- Jag såg med en gång att det var torpeder som låg uppradade där inne i skrovet.
- Det var en märklig syn.
Det säger Björn Rosenlöf, 29 år, mariehamnare men numera bosatt och arbetande som jurist i Stockholm.
Han är ännu, mindre än en vecka efter upptäckten av vraket efter S7 i Ålands hav, som sänktes av finländska ubåten Vesihiisi den 21 oktober 1942, omtumlad av upplevelsen.
- Det är så vitt jag vet den första sovjetiska ubåt som har hittats.

En jättegrej
Att vara dykare och hitta ett oupptäckt vrak, är för de flesta det absolut största. Helt oöverträffbart.
- Ja, det här är en jättegrej. Och att det sedan skulle bli en sovjetisk ubåt, som sänktes under andra världskriget, gör ju det hela inte sämre.
Upptäckten av S7, som sommaren 1942 bland annat sänkte två svenska malmfartyg på svenskt vatten varvid 22 sjömän fick sätta livet till, har fått stor uppmärksamhet i massmedia.

Väsentliga missar
Det är dock några väldigt väsentliga detaljer man "missat". Nämligen att det var två ålänningar som var först ner till vraket.
Och att utan Eckeröbon Ingvald Eckerman, hans forskningar i krigsarkiv och hans sedan uppseendeväckande noggranna positionsangivelse, S7 aldrig skulle ha hittats.
- Nej, utan Ingvald hade det inte blivit något, intygar Björn.

Annan ubåt
Invald och Björn har båda länge tillsammans med ytterligare två ålänningar Rickard Johansson och Tom Storm varit på jakt efter en annan sovjetisk ubåt, nämligen S2.
- Den ligger någonstans i närheten av Märkets fyr, men vi har ännu inte hittat den, berättar Björn.
Det var under dessa efterforskningar som Björn Rosenlöf och Ingvald Eckerman började tala om S7, "berömd" alltså bland annat för sänkningarna av svenska fartyg på väg till nazi-Tyskland med malmlast.

Inte ensamma
- Vi insåg dock att vi ensamma inte kunde klara detta. Bland annat behövde vi en side-scanner sonar, som kostar hur mycket som helst, säger Björn.
På så sätt kom man att arbeta tillsammans med ett svenskt dykargäng.
- Men vi behövde ytterligare en person som vi kunde lita på, och det blev Tomas, eftersom han och jag dykt en hel del tillsammans.

Låg och sov
Tomas med efternamnet Fagerholm, 28-årig mariehamnare och svetsare till yrket, fick inbjudan att vara med. Gissa om han är glad för det i dag.
- Men när upptäckten gjordes låg jag och sov, avslöjar han.
Men det blev ett hastigt uppvaknande.
Det var i måndags som dykteamet började efterforskningarna på svenskt territorialvatten en bit ut i Ålands hav nordost om Söderarm.
- Ålandsfärjan stryker precis förbi platsen, bekräftar Björn.

Bara timmen
Det tog teamet häpnadsväckande endast en timme - tack vare Ingvalds positionsangivelse som kastade på bara en halv distansminut - att hitta vraket.
Då var klockan 18.40 svensk tid.
Björn:
- Första sonar-bilden var inte så tydlig. Man såg att det var ett vrak, men inte vad det var. Vi körde över minst tio gånger och fick allt bättre bilder. Det var precis tyst hela tiden, men så började alla ropa i mun på varandra; det är en ubåt!

Det var overkligt
De båda ålänningarna Björn Rosenlöf och Tomas Fagerholm gjorde sig klara för nedstigning trots att det redan mörknat.
- Det hela var rätt overkligt, menar Björn.
Och han fortsätter:
- Det tog egentligen ett helt dygn, inte förrän på kvällen dagen efter, började jag inse vad jag egentligen varit med om.

Nedstigningslina
En lina med en vikt i änden sänktes ner så nära vraket som möjligt.
Det här är sedan Björns och Tomas berättelse vad som hände:
"När vi kom ner till botten på ungefär 45 meters djup såg vi först inget vrak. Vi fäste då en söklina i tyngden vi sänkt ner, för att kunna börja söka i cirklar.
Men vi behövde aldrig göra det. Vi hade en kompasskurs och kom rakt på vraket. Det var bra sikt och så hade vi starka strålkastare med oss.

Mer än 40 döda
Det var en mycket, mycket egendomlig känsla, att tänka sig att det var en sovjetisk ubåt med kvarlevorna efter mer än 40 döda sjömän.
Vi sam efter botten och det gjorde att vraket först tornade upp sig som en stor rostig vägg. Vi nådde fram till ett läge akter om tornet på babords sida. Vi fortsatte sedan mot tornet och nådde den aktre 45 millimeters kanonen. I den fäste vi en ny nedstigningslina för att nästa dyklag skulle kunna komma ner exakt på ubåten

Glänste som ny
Vi fortsatta därefter mot fören där den kraftiga 100 millimeters kanonen satt monterad. Den har rostfri pipa och vi skrapade lite på ytan och den glänste som ny.
Mellan kanonen och själva fören fanns ett stort hål i däcket. Möjligtvis är det ett resultat av Vesihiisis kanoner eller också en av de sjunkbomber som släpptes.
Vi såg med en gång torpederna genom hålet, 3-4 stycken. Och eftersom S7 var ute på ett nytt uppdrag, så var hon fullastad med skarpladdade torpeder.

Inga detaljer
Vi simmade intill hålet, men såg i övrigt inga detaljer. Det var för mörkt där inne.
I fören fanns för den här klassens ubåtar så typiska "sågen", som i första hand var avsedd för att kapa ankartåget på minor och ubåtsnät".
Så långt deras berättelse. Sammanlagt var Björn och Tomas nere vid vraket 26 minuter. De gjorde också under tisdagen en andra nedstigning.

Allt stämmer
- Det är ingen tvekan om att det är S7. Allt stämmer, längden på 80 meter, sågen, och även hålet i aktern efter Vesihiisis torpedträff. Vi kände igen ubåten direkt. Precis innan första dyket hade vi också studerat bilder på den.
Är det möjligt att ta sig in i ubåten?
- Ja, i maskinrummet, men det är trångt och besvärligt med mycket sladdar och rör. Sedan kommer ett skott med en halvöppen lucka, som sitter fast och som i nuläget inte går att forcera.

Ville sälja
De båda ålänningarna ville ha rejäl tid på sig för att dyka och lära känna vraket, men inom övriga dyklaget fanns mycket starka önskemål att sälja historien med framför allt bilder till massmedia. Och det tog överhanden.
Vad som nu kan tänkas hända med vraket vet varken Björn eller Tomas.
- Men att det skulle bärgas tror jag inte. Torpederna är nog ofarliga så länge de får ligga där de ligger. Antagligen blir det väl permanent dykförbud, säger Björn.

I samförstånd
Enligt ryska ambassaden i Stockholm behövs mer uppgifter innan något beslut vad som ska göras fattas. Vad som än bestäms måste detta ske i samförstånd mellan svenska och ryska myndigheter.
Och vad händer i dykväg för ålänningarna framöver?
- Det blir väl att inrikta sig på S2. Men det här blir nog svårt att överträffa, menar Tomas.