På söndag ska jag inte klä mig fint.
Antagligen kommer jag att hasa omkring i samma sladdriga svarta mjukisbyxor som jag brukar ha, med tillhörande mjuktvättad tisha och en obeskrivligt ful fleecetröja som jag fick av min man när min yngsta son föddes för 11 år sedan.
Jag kommer inte att duscha och sminka upp mig. Det finns inget hår att locka och pocka.

Under dagen kommer jag att gå ut på en promenad kanske. Om min förkylning gett med sig kanske jag går på ett träningspass med mördar-Mattias. Har jag tur så är det en massa små barn ute i gränden som man kan pussa på och åka pulka med.
Kanske blir jag bjuden på en kopp kaffe av någon granne.

Till söndagsmiddag blir det...något gott som tar länge att laga, så länge att familjen börjar cirkla kring köket som en orolig vargflock.
Det blir en högst ordinär söndag, och den avslutas med bastubad vid nio-tiden. Så är man ren och mjuk inför en ny vecka, laddad med värme mot måndagsångesten.

Någon gång under denna högst ordinära söndag är det ändå fest. Någon gång under denna dag ska jag ta mitt röstkort från bordet i arbetsrummet och gå eller cykla till Strandnäs skola. Jag ska gå in till valfunktionärerna och hälsa lite högtidligt på dem, med det där hemliga samförståndet att det är en fin sak vi gör.
I valbåset ska jag skriva min siffra med blyerts, få min valsedel stämplad och stoppa ner den i urnan.

När jag går ut därifrån kommer min rygg att vara rak. Jag har gjort mitt, med stolthet och glädje, för att upprätthålla det fantastiskt väl fungerande system för medbestämmande som vi har. Jag har deltagit. Jag har sagt mitt.
När resultatet kommer, även om inte min kandidat skulle vinna, har jag sagt mitt.

När jag går ut kommer jag att flyktigt tänka på Harry Jansson, politiker och partiordförande, som säger att han inte tänker rösta eftersom presidentkandidaterna i andra omgången inte kommit till Åland på visit.
Harry, Harry, ska jag tänka, vad du är barnslig. Om du inte är med och leker får du aldrig ha något kul.
Den som står utanför och tjurar när det är fest har bara sig själv att skylla.

På vägen hem ska jag ta ett litet skutt av lycka.

Nina Fellman