Så har larmrapporterna igen ljudit om Östersjöns tillstånd.
De senaste rapporterna har varit att Östersjön, som är världens mest förorenade hav, är i sämre skick än någonsin.
Stora algmattor har observeras och döda bottnar ökar alltjämt.
Då jag och min fru besökt östra skärgården i sommar kan vi konstatera att det nästan är omöjligt att simma på grund av alger och annat smet i vattnet och på bottnarna.
Några undantag finns dock, men de är få platser.

Åland ligger mitt i Östersjön och är den ort som är mest beroende av rent vatten av alla Östersjöländer.
Därför skulle man tycka att alla larmrapporter skulle ge reaktion hos landskapsregeringen.
Men miljölarmen mottas med absolut tystnad.
Verkligheten är så att vi på Åland släpper ut skyhögt mera per person än de övriga Östersjöländer.
Åland släpper ut 1,9 kg fosfor /person och år medan genomsnittsutsläppet är 0,45 kg fosfor/person och år.

Totalt släpper vi ut 50.000 kg fosfor/år och de tre största utsläpparna är: fiskodlingen ( 35.000 kg ) åkermark ( 4.500 kg ) och enskilda avlopp ( 4000 kg ).
Tidigare landskapsregeringar har tagit strategiska beslut såsom bland annat miljöhandlingsprogram, miljöprogram för jordbruket, lagstiftning om enskilda avlopp, stödbeslut om kommunala uppkopplingar till Mariehamns moderna reningsverk etc.
Dessa åtgärder har givit och kommer att ge tydliga utsläppsminskningar.

Problembarnet för vår del är fiskodlingarna.
Nu kan man läsa i tidningen Åland den 26 juli att åländska blåmusslor skulle bli räddningen för Östersjön och också legalisera våra överhöga utsläpp.
Om man analyserar blåmusselprojektet lite djupare kan man konstatera följande:
Kostnad ca 200.000 euro
Yta 1,2 ha ( nästan som 2 fotbollsplaner )
Fosforreduktion 40 kg fosfor /år
Årlig skörd av musslor 50 ton

För att reducera fiskodlingens utsläpp med 50 % skulle det alltså behövas över 430 st.ovanstående anläggningar, vilket alla måste anse att är orimligt.
Dessutom tillkommer problemen med skörd av 21500 ton snäckor årligen, vilket motsvarar över 2000 lastbilslass.
Det här visar att blåmusselprojeket, som legaliserar fortsatt överhöga utsläpp, är i praktiken den största miljöboven.
Det enda och rätta är att fortsätta vad tidigare landskapsregeringar startade och det är att internationellt arbeta med de andra Östersjöländer om radikalt minskade utsläpp.
Men då måste en minskning enligt tidigare beslut på hemmaplan förverkligas.

Min övertygelse är att en renare Östersjö ger fler och hållbarare arbetsplatser än vad nuvarande närings- och miljöpolitik ger.
Runar Karlsson ( C )