En artonåring lämnar sina kamrater. Kort därefter tackar han dem på facebook för en trevlig kväll.
Sedan klär han sig i kamouflagekläder, öppnar sina föräldrars vapenskåp och förser sig med flera gevär och beger sig ut på nytt. Han tar sig upp på ett tak och tar sikte. 20–30 skott senare är två ungdomar döda och flera andra svårt skadade, däribland den polis som först kom till platsen.
Återigen har en vansinneskjutning drabbat Finland, ett av världens vapentätaste länder. Hur ska landet undvika fler dödsskjutningar som den i Hyvinge, eller tidigare dåd i skolorna i Kauhajoki och i Jokela?
Det finns bara ett sätt: Se till att det finns färre vapen i samhället. Logiken är enkel: Inga vapen – inga dödsskjutningar.
Nej, alla vapen ska förstås inte bort. Seriösa sportskyttar och jägare måste förstås även fortsättningsvis kunna utöva sina hantverk. Viltvård är en viktig del av naturvården och sportskytte är en både klassisk och nobel form av idrottsutövande.
Men mängden vapen i samhället påverkar med all oönskvärd tydlighet också antalet vansinnesdåd som det i Hyvinge. Ju fler vapen som licensieras i ett land, desto lättare är det för en psykiskt störd person att komma över ett vapen vid fel tillfälle. Inrikesminister Päivi Räsänen har nu aviserat att vapenlagen på nytt ska ses över och i det arbetet ska Hyvinge-dådet tas i beaktande.

I samma anda bör regeringen också se över hur psykvården fungerar. I den mest stressande tid som mänskligheten har genomgått faller uppenbarligen allt för många genom maskorna i det sociala skyddsnätet. Gång efter gång läser vi rapporterna om de som begått vansinnesdåden, rapporter som visar på ett stort samhällsproblem. Många, inte minst unga, mår allt sämre.
Den psykiska ohälsan på arbetsplatser och i skolorna har utläst att för många tragedier. Det är dags att något görs.
Dessvärre sammanfaller en undermålig psykvård med ett enormt utbud av vapen i de finska – och åländska – hemmen.

Jonas Bladh

Tfn 528 441