På fråga A får man väl svara att
Roger Jansson (M) och i förlängningen
Peter Rask gick segrande ur striden.
Ärendet med den obetalda fakturan tas upp igen på måndag, efter beredning av Roger Jansson.
Barbro Sundback (S) är inte med under behandlingen men vidhåller sin åsikt att det är ett felaktigt beslut. Majoriteten i styrelsen kommer att rösta för att räkningen blir betald.
Sen kommer Peter Rask att låta sig övertalas att återta sin uppsägning, och då ska allt vara frid och fröjd.
Inte.
På fråga B är nämligen svaret ett nej. Kriget har bara börjat.
Det som hände under tisdagen var, om man vill se det ur en taktisk synvinkel, en intressant manöver där Barbro Sundback och Socialdemokraterna klart markerade sin åsikt, men fick ge vika i sakfrågan. Roger Jansson, som så gärna ville bli ÅHS-ordförande men inte fick, hade övertalat tillräckligt många i styrelsen om att ta upp frågan på nytt, och då var det bara att ge upp.
Det var också åtminstone fröet till en regeringskris, och en strid där sittande ÅHS-ordförande Sundback och lantrådet fick göra en taktisk reträtt. Vilka löften och påtryckningar som ligger bakom beslutet vet vi inte, men man kan säkerligen säga att Barbro Sundback inte sitter helt säkert på sin ordförandepost, och att hon om hon sitter kvar inte får ett lätt jobb med en hämndlysten Peter Rask och en segerspänstig Roger Jansson bredvid sig.
Det allvarligaste fel som begåtts i denna olustiga soppa är det allra första. När Peter Rask sade det han sade om
Mogens Lindén borde självfallet dåvarande ordförande
Torbjörn Björkman (och styrelsemedlem Roger Jansson) ha konstaterat att det absolut inte hör till Rask tjänsteutövning att uttala sig kränkande om kolleger, och att de två kombattanterna får reda upp det privat.
Alla konflikter som uppkommit efter det kan härledas till denna första dumhet, och eftersom det finns en JO-anmälan i frågan kommer friden inte att lägga sig efter måndagens styrelsemöte heller.
Ytterligare kompliceras frågan av de signaler man sänder ut i organisationen ÅHS genom styrelsens agerande, både vad gäller kritik inom organisationen mot styrelsen och Peter Rask.
Är det verkligen så att ÅHS är en ormgrop av korruption, utnyttjande, slapphet och slöseri, och att Peter Rasks hårda nypor är det enda som hjälper? Är verkligen all kritik mot hans tjänsteutövning bara gnäll för att man riskerar få det sämre?
Vad kan man vänta sig om man vågar sig på att lufta sin kritik mot ledning eller styrelse?
Hela denna affär lämnar efter sig en unken smak i munnen – av politisk revanschlystnad, revirstrider, maktpolitik och allvarliga tvivel på om Peter Rask verkligen är uppgiften mogen att leda en organisation där det jobbar människor, inte maskiner.
Roger Jansson vann, men det är en kluven stjärtfjäder han fick i hatten.
Nina Fellman
Kommentera
