Förra veckan åt jag lunch ute på golfbanan. Alltså den i Kastelholm. Bror Boman hade lagat goda kåldolmar och hela sällskapet lät sig väl smaka.
Efter kaffet fick vi se den nya kolgrillen, en förbluffande enkel, rostfri skapelse som inte verkade särskilt praktisk. Det mest förvånande med hela apparaten var dock priset; 3.200 euro!
“Hur fan är det möjligt? Den har ju inte ens nån motor som surrar eller nåt elektroniskt som blinkar. Det är ju bara ett enkelt plåtskal”, tänkte vi.
Så var det med den saken. Nån reder kanske ut grillpriset.
Men det är golf som är huvudspåret i den här lilla betraktelsen.
Eller snarare golfbanor.

Mittemot mig i ett hörn på Dagens Industris redaktion satt under flera år en kollega som heter Per Thermaenius. Att han hamnade i närheten av mej berodde på att han var den ende på redaktionen som stod ut med mitt ljudliga hackande på datorn, jag skriver på datorn på samma sätt som jag i tiden började skriva på manuella tröskverksskrivmaskiner; snabbt och hårt hackande med två fingrar (pek). Under sitt sista år före pensioneringen berättade Per om ett golfbok han höll på med.
Han berättade att ett kapitel skulle handla om Rafael Sundblom, ålänningen som blev den svenska banarkitekturens fader.
Jag kunde inte tro mina öron. Men så är jag inte golfare heller.

Så här var det. Rafael Sundblom var son till Ålandskungen Julius Sundblom. Han var jurist och googlar man honom får man fram uppgiften att han också var vd för Haraldsby Ångsåg, Rederi Ab Sun och Skeppsvarvs Ab.
Golfaren Rafael Sundblom (1890-1958) fick år 1929 uppdraget att vara övervakare när hans klubb, Stockholms Golfklubb, SGK, kallade in världsexpertisen för att designa golfbanan på Kevinge Gård i Danderyd utanför Stockholm. Planeringen av banan gick till brittiska banfirman Colt, Alison & Morrison i London. En förundrad Rafael Sundblom åkte till London för att dels träffa juristen Harry Colt som blivit världens främsta banarkitekt, dels titta på de banor som han designat. Mest tittade han på Swinley Forrest som också blev förebilden till Kevingebanan.

På hösten 1932 invigdes Kevinge av prinsen av Wales, mannen som fyra år senare, under drygt 10 månader bar titeln Edward the Eight, by the Grace of God, of Great Britain, Ireland and the British Dominions beyond the seas, King, Defender of the Faith, Emperor of India, innan han abdikerade för att gifta sig med två gånger frånskilda Wallis Simpson. Hans medspelare under invigningen var kronprins Gustaf Adolf, senare kung Gustaf VI Adolf.
Och där nånstans stod vår Rafael och tänkte på vad han lärt sig av den brittiske juristen och på att även han kunde bli banarkitekt. Han var ju också jurist.
Och så kom det sig att Rafael Sundblom, född i Jomala, blev Sveriges första och största banarkitekt. Han designade sammanlagt 16 golfbanor i Sverige och bland dem var Halmstad golfklubbs 18-hålsbana den främsta. De flesta Sundblomska banorna var nio-hålare, bland annat i Södertälje, Gävle, Örebro och Kalmar. Han fick flera efterföljare inom Stockholms golfklubb och man räknar med att Rafael och hans adepter ritat ungefär var tredje svensk golfbana.
Rafaels sista projekt blev Drottningholmsbanan, men han avled 1958, innan banan var klar.
Per berättade också om spelet med de “riktiga” klubborna, hickoryklubborna. Intresserade kan åka till Kevinge och titta på Svenska Hickorymästerskapet 23-24 juli.
Sånt kan man få lära sig om man slår för hårt på sin dator.
Hoppas den nya, dyra grillen fungerar som det var tänkt.
Och hoppas att vi har någon driven åländsk jurist som kan planera Stornäset när den banan blir av.