Klockan är elva. Familjen är lite sen. Står man framför scenen inne på Bastun är det svårt att tänka sig att spelningen är slutsåld.
Stämningen är lite som ett skoldisco. Med öl. Folk sitter längs väggarna och småpratar. Så kommer Andreas Tilliander in på scen. När han kör igång vaknar folk äntligen till liv och tar sig fram till scenen. När Familjens Johan T Karlsson kommer in på scen har han publikens stöd från första sekund.
Johan är helt galen på scen, hans 190 centimeter långa kropp hoppar och sprattlar och det tar inte länge förrän det är imma på Bastuns fönster. Det är helt sjukt varmt.
När ”När planeterna stannat” kör igång börjar vi bli en familj. Bastun är fylld från vägg till vägg och från golv till tak. Någon ritar ett hjärta på imman i fönstret och fortsätter sedan att dansa. Familjen har alla i sitt grepp och vi dansar alla som galna. Det går inte att stå stilla.

Skriker till svar
Mellan låtarna pratar Johan med publiken, han säger egentligen inget viktigt men vi skriker alla till svar ändå.
Jag har svårt att bedöma hur konserten riktigt fortlöper fram till spelningens sista låt, och även väldigt givna klimax, ”Det snurrar i min skalle”. Det är mest ett virrvarr av svettiga kroppar och jävligt bra musik. Indietechno på skånska har aldrig varit så bra som ikväll.
När konserten är över försvinner Familjen snabbt av scenen. Kvar blir någon tapper själ som försöker ropa in dem på nytt utan större framgång.
Jag ser mig omkring i lokalen som sakta töms på folk. Det vi precis har varit med om – en kort, intensiv, skön, ohämmad och helt urflippad spelning – kan endast beskrivas med ett ord. Musikorgasm.

Madelen Holmström

madde.holmstrom@nyan.ax

Du kan endast kommentera mellan 8:00 och 16:45 på vardagar.