Namn: Carl Ragnar Jansson
Född: Den 19 juli 1930 i Geta Östergeta.
Bor: I Geta Östergeta.
Familj: Frun Gunvor, döttrarna Ann-Britt med sambo Mikael och Maj-Britt med sambo Daniel samt tre barnbarn, John, Erik och Axel.
Yrke: Pensionerad lastbilsägare.
Födelsedagen: Firas med kaffebjudning på söndag den 18 juli i hemmet klockan 14-18.

Att tiderna har förändrats i Geta kan Ragnar Jansson vittna om. Under hans snart 80-åriga levnadsbana har böndernas antal minskat, elektriciteten har kommit, handkraft har övergått i maskinkraft och hästkrafterna sitter under huven istället för selade vid kärran.
– Det var som om det skulle ha exploderat på 50-60-talet när alla maskiner kom. När jag gick i skolan på 40-talet var vi 1.000 personer i Geta. Då kände jag vareviga käft.
Han föddes i huset han bor i nu, men var bara två år när föräldrarna arrenderade ett bondställe i byn. Huset fick stå tomt med tillfälliga invånare tills fastern och farbrodern flyttade in. I början av 60-talet flyttade Ragnar in i huset tillsammans med sin fru Gunvor och deras första barn Ann-Britt.
Då hade gården en åkerteg som Ragnar och Gunvor planterade träd på. Bonde skulle han inte bli trots att intresset fanns.
– Vi hade några landstingspolitiker i byn och de tyckte jag skulle gå i Lantmannaskolan för de hade svårt att få elever dit på 50-talet. Men jag sade att vad ska jag göra där när jag inte äger mer jord än det jag har under naglarna.

Lastbilsägare
Det blev lastbilar istället. 1954 köpte Ragnar sin första lastbil.
– Det var en Ford av årgång 1940. Den kallades amerikanaren.
Sedan avlöste lastbilarna varann. Stockarna rullades upp för hand på flaket, 2,5 kubik sand lastades med spade, gödselsäckar på 100 kilo lastades för hand. Med åren kom allt bättre hjälpmedel till, handkraften ersattes av maskiner.På 40- och 60-talet körde han bland annat stock, sand , gurka och lök, men från 70-talet framåt var det stockar som gällde.
Vid 70-årsålder gick Ragnar i pension. Då får man inte längre köra lastbil i egen regi. han kunde ha fortsatt köra för någon annan.
– Men jag tyckte det räckte till. Jag tror inte att jag skulle välja lastbilar om jag var 25 år i dag.
Vad skulle du göra istället?
– Jag vet inte, men något annat.
Det var mycket arbete som egen företagare. På 60-talet blev det 12-14 timmar i dygnet.
– Jag hade köpt en ny lastbil som skulle tjänas in.
– Han kom bara hem och bytte matväska, inflikar Gunvor.
Ragnar och Gunvor fick två döttrar. Den yngre, Maj-Britt, tog lastbilskörkort och blev upplärd av sin far.
– Men sedan fick hon andra intressen.

Jakt
I arbetet har Ragnar varit mycket i skogen och lastat stockar. Även på fritiden höll han sig i skogen på grund av sitt stora intresse för jakt.
Ragnar har jagat räv, hare, fågel och älg. I år vet han inte hur det blir med jakten, ryggen krånglar.
Ragnar jagar och fiskar, läser tidningar och löser korsord.
– Och så pysslar jag med en del saker. jag har en gammal traktor som jag fixar på.
Han visar också en gammal cykel som är ett år äldre än han själv.
– Den köpte min faster Viktorina, kallad Ia, i Påvalls Edvins affär 1929. Den kostade 60 mark i dåtida pengar.
Cykeln ska få nya däck och stänkskärmar av trä som det var på den ursprungligen. Ragnar kan berätta mycket om cykeln och har ett fenomenalt minne för årtal. Han kan nämna hur många händelser som helst förknippade med årtal.
Bland annat såg han Färjsundsbron för första gången 1938 när han var med sin far på hästutställning i Godby. Först gick han över bron, sedan klättrade han in under brospannet så högt han kom. Då var han åtta år.
Nu ska han fylla 80 år.
– Min mor dog i kräfta när jag var 14 år och min far i lungsot när jag var 17 år. Pratet gick i byn att det inte blir något av Gropens pojkar när deras föräldrar dog i 50-årsåldern. Men jag blir 80, Runar är 81 och Rudolf är 83.

Fotbollsbegåvning
Alla tre bröder var duktiga fotbollsspelare i ungdomen. De var med och vann pojklagsserien fyra gånger på 40-talet med IF Start. Men den fjärde gången blev de diskvalificerade.
– John Lindman i vårt lag hade fyllt år några veckor tidigare och var för gammal. Det fick de i Mariehamn veta och så ströks vi.
Ragnar belönades med Ålands bolldistrikts guldmärke för sina bedrifter.
– Det var på Idrottsplan i Mariehamn. Då fick jag gå ur publiken.

Snuvad på skidor
Ragnar var en atletisk pojke och han minns mycket bra när det var skidtävlingar mellan de tre skolorna i Geta. Han var 11-12 år och hade korta skidor med stroffor istället för bindningar. Det var läderband som man knöt. Första pris var ett par skidor och Ragnar ville verkligen vinna dem.
– Jag låg i som satan och mistade mössan i en backe. Men jag stannade inte för att ta upp den. Jag vann och trodde verkligen att jag skulle får skidorna. Men de hade ändrat på det.
Det var en flicka som fick skidorna och Ragnar vann ett par stora arbetshandskar som man kunde ha i skogen.
– De var så stora att jag kunde ha båda händerna i en.
Men nu tar Ragnar det lugnare. Bara han får fasters cykel fixad kan man snart se två 80-åringar susa fram i Östergeta.

Nina Smeds

nina.smeds@nyan.ax